kozmicblues

Jag blir så trött ibland. Jag blir ledsen och arg. Eller nej, jag blir inte arg jag blir bara ledsen.

Jag orkar inte med mitt ständiga kontrollbehov och mitt katastroftänkande.

Många kanske inte fattar var jag menar men jag kan fan inte vara ensam om det.

Hela jag fylls av oro och ångest. Så fort någonting inte blir som det är tänkt blir jag helt förstörd.

Och det blir liksom aldrig som man har tänkt vilket betyder att jag sakta men säkert exploderar innombords.

Jag är så äckligt jävla trött på alla lev-i-nuet-råd. Jag har fattat grejen nu, man ska leva i nuet.

Men om man inte vet hur man gör!? Hur gör man då?

Jag känner mig otydlig om vad jag försöker få fram, och jag hatar att vara otydlig.

Jag kanske utvecklar det hela en annan gång.

Och älskade mamma, du behöver inte kommentera detta inlägg med massa råd om hur man ska göra för att leva i nuet.