kozmicblues

• Ringt till transportstyrelsen och sagt att jag vill ha mitt körkort som jag tog för två månader sedan
• Städat lägenheten
• Tvättat kläder, sängkläder och alla handdukar
• Sorterat tvätt
• Tagit en promenad
• Handlat mat
• Lagat Kycklingfilé med champinjoner och klyftpotatis
• Pluggat in saker om mitt nya arbete

Anton har spelar dataspel hela dagen och han utbrister:

"Idag har vi fått mycket gjort älskling".

Såhär såg min reaktion ut.

Idag äter jag gårdagens Wok med kinapinnar i sängen och känner mig allmänt trotsig och jobbig. Sedan lyssnar jag på svensk musik på högsta volym som jag vet att bara jag gillar i denna lägenhet, ibland sätter jag till och med på dåliga låtar med flit. Anton gillar inte när man äter i sängen, han gillar inte Lisa Ekdahl heller.

Funderar lite på vad jag ska skriva om idag. Med tanke på mitt humör som jag har vaknat upp med skulle det vara kul att leka lite med tanken hur det skulle vara om jag blev inkastad i Big Brotherhuset.

Tyck vad ni vill om att jag är helt såld på programmet. Men fyfan vad intressant det är att titta!

Jag tror inte att man förstår hur påfrestande det är för psyket att vara inne i huset först man är där. Jag kan tycka synd om de deltagare som inte klarar av situationen (typ alla).

Jag tror att man kan bli helt förstörd efter att ha varit med.

Men jag tycker det är så intressant att se hur olika personligheter blir i alla dessa olika situationer.

Sedan tycker jag att det är så sjukt att jag som sitter och tittar kan bli så fast, varje gång jag tittar fokuserar jag inte på någonting annat än vad som händer inne i huset. Jag glömmer ALLT annat runt omkring.

Jag vet att det inte låter friskt, men är det inte ganska fascinerande att det kan bli så?

I mitt förra blogginlägg skrev jag om hur vi människor gärna blundar för sin egen sanning och gottar sig i andras. Det är exakt vad jag gör när jag tittar på Big Brother.

Jag sitter och analyserar om varför hon beter sig så och vad det är som gör att han inte gör si och så vidare.

Att jag kanske skulle bete mig likadant i dessa situationer skulle jag aldrig erkänna.

Programmet är ett mycket intressant psykologiskt expriment. Vad programmet gör med människorna som deltar kan diskuteras, och att det är 13-åriga tjejer som får fel uppfattning om hur vuxna borde bete sig är sorgligt.

Men om man är intresserad av att födjupa sig i en mängd olika försvarsmekanismer, bristande kommunikation och osäkerhetens betydelse. Titta på Big Brother!

Kom precis hem från jobbet. Det har gått bra men fan vad svårt det är. Jag hoppas jag kommer lära mig det mesta så snart som möjligt. Jag hatar att inte ha kontroll på det jag gör och känna mig dålig. Det är en väldigt dålig egenskap och jag tror ni känner igen den. Men jag ska fan inte ge upp, jag kämpar på helt enkelt.

Det enda som är positivt med att ha migrän två kvällar i rad är att Anton behandlar mig som ett litet spädbarn här hemma, pluspoäng till honom faktiskt. Annars är allting ganska bra här nere.

Innan jag flyttade till Malmö trodde jag att det enbart skulle bli skönt att komma ifrån Norberg.  Jag trodde även att det är Norberg som var anledningen till att man ibland kunde ha jävla skitdagar när allting känns piss, det vill säga att jag skyllde ifrån mig ganska ofta på att "det är därför jag bor i fuckingjävlakukNorberg".

Nu kan jag ju tala om för er som tror likadant att det inte stämmer. Dessa pissdagar då man tänker:

"varför just jag!?" finns här nere i Malmö också. Jag talar om denna flykt vi människor suktar efter hela tiden. Jag vet inte om det bara är jag, men jag tror faktiskt inte det. Man vill bara flyflyfly från den fula verkligheten exakt hela tiden. Det är faktiskt inte Norbergs fel att du har så jävla mycket ångest, det är någonting annat.

Jag kan erkänna att jag saknar Norberg därför det är där jag har min familj och mina gamla vänner. Det är där jag har min trygghet. Sedan kan jag hålla med om att när man bor i en större stad har man fler möjligheter till att göra livet så som man vill ha det (om man nu vill bo i en större stad vill säga). Men det betyder inte att man blir problemfri efter att man har flyttat. Flyttar du, flyttar ångesten också. Blir man någonsin problemfri? Nja, tror inte det. Jag tror det gäller att ha kontakt med sina känslor och agera utifrån som man vill och känner. Då slipper man ångra sig sen.

Jag tror vi människor är väldigt duktiga på att blunda för sanningen när det kommer till sin egen sanning. Andras kan vi reflektera och analysera om hur mycket som helst.

Kanske borde vi stanna upp ett tag, och försöka inse sanningen om oss själva.

Men hur fan lyckas man det undrar ni!?

Det undrar jag också.

Johan och Anton och mina snygga ben + en sneakpeak på mina nya hängelsbrallor.

Vår musikhörna.

Ni ska få se mer bilder på lägenheten när jag har städat. Puss!

Kanske har jag gjort ett jävligt dumt val, kanske inte. Jag blir helt seriöst pumpad på energi här nere i Skåne. Igår låg jag hela eftermiddagen i migrän, helt totalt utmattad. Jag tror min stress och min oro kommer från något inre plan inuti mig (som min mamma hade påstått). Min mamma hade sagt: "du befinner dig nu i en utvecklingsfas". Jag är inte van med att ta ansvar och beslut på samma sätt som jag gör nu om jag jämför hur jag gjort tidigare.

Jag har nämligen fått två jobberbjudanden. Jag har provjobbat på båda ställerna. Det ena stället var mer som ett café. Jag kände igen mycket från Elsas även fast det var en annan tanke bakom det hela och ett annat sortiment. Mitt andra erbjudande är på Jensens Böfhus. En restaurang helt enkelt. Det är svårare och mycket mer att lära eftersom det mesta är nytt för mig men samtidigt tycker jag att det är väldigt roligt och jag tror det är en bra arbetsplats med bra kollegor. Men såklart ska det alltid vara någonting som ställer till det.

På det första stället som är ett café erbjuds såklart mycket mer jobb, upp till 130 timmar i månaden. Jensens Böfhus vill bara ha extrajobb samt garanterar minst 50% och högst 75% under sommaren. Enkelt val tänker ni. Inte fan väljer man ett arbete som är svårast och där man får jobba minst.

Jo, jag gör det. Jag valde alltså Jensens. Jag är kanske dum i huvudet. Men litar på min kvinnliga intuition.

Hjälp...

Ville börja skriva igen. Ny bloggadress fast med samma innehåll liksom. Den här gången heter min blogg kozmicblues.blogg.se därför att det är mycket lättare att komma ihåg och mycket snyggare. Namnet kommer ifrån fina Janis Joplin. Eller så fin var hon inte, lite mossig om jag ska vara ärlig.

Men hon var cool, fin på insidan och jävligt bra.

Jag avslutade min bloggkarriär någonstans i Kroatien när jag var ute i Europa och tågluffade. En fantastik resa som jag sent kommer att glömma. Men den tog såklart slut och det gjorde min bloggkarriär också. Men nu känner jag för att börja skriva lite igen, jag tycker det är så kul att dela med mig. Speciellt om man får lite respons, jag är ju ett så kallat uppmärksamhets-mongo. Ett stolt sådant.

Jag kom hem från min tågluff i november, det var ganska trist. Jag hade inga pengar, ingen pojkvän i landet, inget heltidsjobb, ja ni fattar. Men jag blev sedan vikarie inom både förskola och skola vilket var fantastiskt roligt. Efter att jag hade jobbat ihop lite pengar, fått hem Antonio och fått en flaska i huvudet på green man flyttade vi till Malmö. Nu bor vi på Limhamn tillsammans med Johan, och David (som flyttar in i maj). Vi bor på en ö och ser havet från våra fönster. Värsta lyx för mig som har haft utsikt över en enormt taggig nyponbuske innan.

Imorgon jobbar jag min första dag på mitt nya jobb, önska mig lycka till!