Den fula verkligheten
Kära ni.
Kom precis hem från jobbet. Det har gått bra men fan vad svårt det är. Jag hoppas jag kommer lära mig det mesta så snart som möjligt. Jag hatar att inte ha kontroll på det jag gör och känna mig dålig. Det är en väldigt dålig egenskap och jag tror ni känner igen den. Men jag ska fan inte ge upp, jag kämpar på helt enkelt.
Det enda som är positivt med att ha migrän två kvällar i rad är att Anton behandlar mig som ett litet spädbarn här hemma, pluspoäng till honom faktiskt. Annars är allting ganska bra här nere.
Innan jag flyttade till Malmö trodde jag att det enbart skulle bli skönt att komma ifrån Norberg. Jag trodde även att det är Norberg som var anledningen till att man ibland kunde ha jävla skitdagar när allting känns piss, det vill säga att jag skyllde ifrån mig ganska ofta på att "det är därför jag bor i fuckingjävlakukNorberg".
Nu kan jag ju tala om för er som tror likadant att det inte stämmer. Dessa pissdagar då man tänker:
"varför just jag!?" finns här nere i Malmö också. Jag talar om denna flykt vi människor suktar efter hela tiden. Jag vet inte om det bara är jag, men jag tror faktiskt inte det. Man vill bara flyflyfly från den fula verkligheten exakt hela tiden. Det är faktiskt inte Norbergs fel att du har så jävla mycket ångest, det är någonting annat.
Jag kan erkänna att jag saknar Norberg därför det är där jag har min familj och mina gamla vänner. Det är där jag har min trygghet. Sedan kan jag hålla med om att när man bor i en större stad har man fler möjligheter till att göra livet så som man vill ha det (om man nu vill bo i en större stad vill säga). Men det betyder inte att man blir problemfri efter att man har flyttat. Flyttar du, flyttar ångesten också. Blir man någonsin problemfri? Nja, tror inte det. Jag tror det gäller att ha kontakt med sina känslor och agera utifrån som man vill och känner. Då slipper man ångra sig sen.
Jag tror vi människor är väldigt duktiga på att blunda för sanningen när det kommer till sin egen sanning. Andras kan vi reflektera och analysera om hur mycket som helst.
Kanske borde vi stanna upp ett tag, och försöka inse sanningen om oss själva.
Men hur fan lyckas man det undrar ni!?
Det undrar jag också.
Kommentarer
Postat av: MammaMu
Pissångest finns i mig och i alla andra människor jämt, det är en del av livet. Vi måste uppleva mörka stunder för att kunna njuta av de ljusa stunderna. När vi kan acceptera våra mörka sidor inom oss och känna och förstå dem fullt ut så klingar de av och tar inte så mycket tid av oss längre. Då finns det möjlighet att få uppleva längre och fler ljusa perioder i livet. Det är det som kallas Sinnesro <3 Det finns många metoder och verktyg för att nå Sinnesro och du kan många av dem, exempelvis att skriva och uttrycka sig. Jag längtar tills i maj när jag ska komma och hälsa på, då får vi prata och analysera tills tapeterna rullar ihop sig;) Kul. Älskar dig precis så som du är <3 Kram
Trackback
