kozmicblues

Jag har varit rätt upptagen över helgen eftersom jag har fått världens finaste födelsedagspresent.

Det var i fredags som jag bestämde mig för att åka in till stan och möta upp Anton efter att han slutade jobbet så att vi kunde gå en stund på stan tillsammans. Jag skickade ett sms till honom där det stod att han kunde höra av sig när han hade slutat och att jag väntade på honom inne i stan.

Jag möter upp Anton klockan tre utanför ZARA och jag är aspepp på att gå runt på stan ett tag men Anton insisterar att han måste hem och duscha först och byta skor.

Här kanske ni tycker att jag borde förstått att det var någonting lurt på gång men ni som känner Anton vet mycket väl att han är sådär. Det var alltså inte alls konstigt att han ville hem och duscha innan han kunde gå på stan.

Jag blev såklart sur och irriterad på att han ville hem först och att jag hade åkt in helt i onödan men följer med hem efter många om och men.

Samtidigt som jag har åkt in till stan och mött upp Anton anländer Julia till Malmö. Hon kommer fram till centralen och försöker få tag på Anton som alltså vet vad som ska hända.

Sex gånger får hon lov att ringa Anton innan han svarar.

Lite smått i panik ringer Anton upp Julia och ger henne adressen hem till oss och han lurar även hem mig under tiden som Julia försöker hitta till vår lägenhet.

Julia lyckas smita in i vår port samtidigt som några andra går in (man måste nämligen ha en lite blipp för att komma in i porten). Väl inne i porten står Julia och väntar på oss i ungefär 30 minuter en trappa upp, ovanför vår dörr. Under den tiden hinner hon bekanta sig med två grannar, såklart.

Hon hejar på ena grannen som är påväg ner för trapporna, sedan kommer det en till man som bor på den våningen som hon står och gömmer sig på. Julia förklarar att hon ska överraska en kompis och att det var därför som hon stod och tröck utanför hans dörr.

"Jaha vad roligt!!" utbrister mannen och går in och hämtar en stol till Julia som hon kan sitta och vänta på.

Där sitter hon och väntar tills den andra mannen som gick ner för trappan kommer tillbaka. "Här sitter du" säger han till Julia och Julia förklara om mannen som gav henne stolen och om att hon ska överraska mig.

Han tycker också att det är roligt att hon är där och avslutar sedan samtalet med:

"Det är bara att knacka på om du behöver något mer."

Till slut hör Julia att jag och Anton kommer hem men hon låter oss gå in i lägenheten först innan jag får veta något.

Jag och Anton hinner knappt innanför dörren innan det plingar hektiskt. Och jag måste erkänna att jag blir rädd, varför vet jag inte. Jag tittar förvånat på Anton och säger: "du får öppna" eftersom jag tror att det typ är hyresvärden.

Han ler mot mig och jag fattar ingenting. Sen går han fram till dörren och tittar i nyckelhålet.

"Nej, öppna du. Jag ser inte vem det är".

Och jag öppnar till slut dörren. Där står hon, min fina, snälla och underbara vän.

Och det första som ploppar ut ur munnen är: "NEJ DU SKÄMTAR MED MIG!".

Sedan vänder jag och går in i vardagsummet och börjar gråta.

Det är helt sjukt vad roligt det är att bli överraskad.

Tack för att du finns Julia.