kozmicblues

För 4 år sedan träffade jag Anton för första gången.

Det var på peace and love och jag hade druckit alldeles för mycket smultronvin för en 16-årings lilla kropp.

Hela världen snurrade, det snurrade så mycket att jag lyckades snurrade in i Antons tält.

 

Det visade sig att Antons camp var grannar med min systers camp och helt plötsligt hör jag min syster utanför tältet, "Fanny, vad håller du på med!? Kom ut!!!" Några sekunde efter hoppar Matildas dåvarande pojkvän och hans vän in i tältet för att ta reda på mer.

Anton drabbas av panik och springer ut med dessa två äldre pojkar efters sig. Fråga mig inte varför dom jagar Anton, men så var det iallafall.

Jag trodde att jag aldrig mer skulle få se honom igen efter det, det var ju skitpinsamt. 

Men det visade sig att vi har gemensamma vänner och vi träffar på varandra gång på gång.

Och jag blir kär, superkär. Efter 1 års fram och tillbaka blev vi ihop, på riktigt. Och nu var det 3 år sedan. 

Det känns som det var så himla länge sedan men ändå har allting gått så fort. 

Det ända jag kan säga är tack till min fina älskade Anton för dessa fina år och minnen som vi har fått tillsammas och jag hoppas det blir fler, för jag älskar dig precis lika mycket nu som då. Jag älskar dig bara mer och mer. 

 

Bilderna är från Antons smultronställe i Florida.

Nu skulle jag vilja att "You and Me" med Penny and the Quarters spelades så det blir sådär klyschit som på film.