kozmicblues

Sorry för att jag har vägrat skriva på några dagar. Jag har bara inte haft lust.

Min fina kära vän Julia brukar tjata om att jag ska uppdatera mera. Hon vill veta vad jag gör om dagarna. Hon saknar lite info om mitt liv vilket jag tycker är tråkigt att skriva om bortsett från när jag spiller ut massa pepsi på kunder eller råkar spotta i motvind under min springtur i solnedgången.

Men eftersom hon så gärna vill veta så ger jag henne en kort förklaring på vad jag gjort i veckan innan jag börjar tjata om någonting annat viktigt.

Under veckan har jag jobbat och när jag inte har jobbat har jag druckigt bärs med grabbarna, varit och sett på lite livemusik, druckit lite bärs igen, varit på skatepremiär och grillat vid havet.

Vad hände med mitt kvinnliga jag undrar jag genast men kom lika snabbt på att jag aldrig har haft något kvinnligt jag. Eller? Jag började faktiskt sminka mig i fyran men om det är kvinnligt kan man ju fråga sig.

Frågar ni mig skulle jag svara att det är omänskligt, inte kvinnligt.

Såklart har jag någonting som jag funderar över. Veckans debatt handlade om det kan vara skadligt för barn under två år att gå på dagis (eller förskola som det så fint heter). Det var många som brusade upp över att Rigmor Robért påstår eller tror (jag vet inte) att det kan vara skadligt. Jag upplevde det inte som om hon säger att det är skadligt utan mer som att det finns barn som är extra känsliga samtidigt som det finns barn som klarar det alldeles utmärkt.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Jag känner bara att efter både lång praktik och lite vikariat inom förskolan har jag verkligen fått sett 1-åriga barn spendera 8-9 timmar på förskolan varje dag. Jag kan tycka att det är synd att barnen får spendera mer tid på förskolan än vad de gör hemma med sina föräldrar. Däremot är det viktigt att barn får gå på dagis, jag som inte gick på dagis fick lov att börja när jag var fem år för att jag hade problem med att prata till exempel. Jag syftar alltså på att dagis är nyttigt för barnen och att man som barn utvecklas på dagis.

Men jag upplever att man missuppfattar debatten. Man menar ju såklart inte att förskolan är dålig eller att barn inte borde vara på dagis. Men det kanske finns en problematik över att barn som knappt fyllt 1 år ska få spendera så mycket tid på dagis på grund av att föräldrarna måste arbeta. Och jag vet att många föräldrar inte har något val, man måste jobba för att det ska gå runt.

Men försök se att det kanske är ett problem istället för att försvara era föräldraskap, för det är inte det debatten handlar om.

Och jag blir så irriterad på föräldrar som taggar till så fort det blir prat om hur man ska göra med sina barn. Det pratas om skam och skuld som delas ut, att människor som inte har barn ska inte lägga sig i och den berömda

du-ska-fan-inte-tala-om-hur-jag-ska-göra-med-mitt-barn-attityden dyker upp.

Och nej, ingen ska tala om hur du ska göra med ditt barn och du är ingen dålig förälder. Men har du tänkt på att det är du själv som är så jävla rädd för att vara en dålig mammi eller pappi så du skuldsätter dig själv och använder alla sorters försvarsmekanismer som finns för att inte vara en dålig förälder. Herre gud, vi talar inte om hur just enskilda människor ska uppfostra sina barn utan vi talar om samhällets normer och helheten av hur olika sorters individer ska överleva på bästa sätt. Jag har inga barn, men jag har varit ett och jag får tycka och tänka hur mycket jag vill. Jag tycker det är viktigt att man förstår skillnaden på att tycka och tänka om någon enskild individs föräldraskap och att tycka någonting om samhällets syn på helheten.

Problemet är att alla människor är så jävla bra att känna skuld för någonting som inte ens är en skuld.

Låt människor få debattera och lita på att du själv gör rätt.

Och ja, jag vet att jag kommer bli precis likadan när jag själv har ploppat ut mina kidz. Men vafan.